Tekniken för vindkraft

Vindkraftverk tar till vara den energi som finns i luftens rörelse d v s det måste blåsa. Blåser det så får man el, blåser det inte (eller för mycket) så får man ingen el.

De flesta moderna vindkraftverk ger maximal effekt när det blåser mellan 15 och 25 m/s. En del ger full effekt ner till ca 12 m/s. Blåser det mindre går effekten ner. Under ca 5 m/s stannar vindkraftverket. (Och över 25 m/s.)

Av det följer att vindkraften till sin natur är skiftande och oförutsägbar. Den måste alltså kompletteras med energiproduktion som är stabil men också reglerbar. Den enda reglerbara kraftslaget som vi har i Sverige är vattenkraften. I andra länder använder man ofta gasturbiner för detta (eldade med naturgas eller olja). Vattenkraftens reglerbarhet gör att den också används för att parera variationerna i förbrukning. (Det finns ingen lagringsförmåga i ett elnät, utan all elkraft måste produceras i samma ögonblick som den konsumeras.)

Eftersom vindkraftverken är spridda över landet (med vissa tyngdpunkter i Skåne, Västergötland och Norrland) måste reglerkraften kunna transporteras och finnas tillgänglig över hela landet. Vårt kraftnät är uppbyggt på förutsättningarna att kärnkraften produceras på tre ställen i syd- och mellansverige, vattenkraften huvudsakligen i Norrland och viss s k värmekraft på många ställen i landet. Konsumtionen av elenergi sker huvudsakligen i södra och mellersta Sverige. Alltså måste en stor andel elenergi transporteras från en del av landet till en annan. (Det var med andra ord ett stort misstag att lägga ner Barsebäck i förtid.)

Om kraftnätet dessutom ska transportera en avsevärd mängd reglerkraft för att möta variationerna i vindkraftutbudet ökar belastningen. För närvarande är vi i Sverige nära gränsen för vad nätet klarar av i det avseendet. Om vi ska bygga ut vindkraften ytterligare måste vi också bygga nya stora kraftledningar över hela landet för att klara variationerna.

Vindkraftsoptimister drömmer om att koppla ihop hela Europas kraftnät och på det sättet kunna utjämna tillgång och efterfrågan i olika delar av Europa (blåser det inte i Sverige så blåser det kanske i sydeuropa). Det är nog för överskådlig tid en dröm. För närvarande kan Europas länder inte ens komma överens om en gemensam marknad för gas och el, än mindre om hur, när och var sådana nya kraftledningar ska byggas och hur man ska sköta överföringarna.

Vindkraftverk

Kommersiella vindkraftverk är rejäla. Ju större verk desto bättre effektivitet (och ev lönsamhet). Man vill dessutom upp så högt som möjligt med propellerbladen, eftersom vinden är starkare och jämnare ju högre upp man kommer. Storleken begränsas bara av hållfasheten i torn och vingar. Tekniken och materialkunskapen går vidare och för närvarande bygger man vindkraftverk som har en tornhöjd på 100–150 m med propellerblad på 40–100 m. För att hålla en sådan best på plats även när det blåser måste det till ett rejält fundament. Djupa borrhål i berg plus ett armerat betongfundament på flera hundra ton. På lös mark måste man ha betongfundament på 1000 ton eller mer.

Som jämförelse kan nämnas att ett ordinärt kyrktorn ligger på max 35 m, Landsorts fyr och den s k lotsutkiken är 25 m. Landets längsta fyrtorn ”Långe Jan” på Öland är 42 m.